Jag hade en ganska rolig diskussion på Twitter häromdagen. Det handlade om huruvida det är att curla sina barn att hjälpa dem in på bostadsmarknaden. Ekonomiskt alltså. En person som jag diskuterade med hävdade att det var just curling det var fråga om. Det är viktigt att visa sina barn att inget i livet är gratis hävdade personen.

Jag vill dock hävda att det i alla tider har förekommit att generationerna har hjälpt varandra. Man har fått ärva en gård, en jordlott eller ett betesdjur. Och tidigare än så fick man på dödsbädden veta var det fanns en bit fryst mammutkött sparat till bistrare tider. Och när läget nu är det som det är, att de som har varit inne på bostadsmarknaden länge ofta har byggt upp ett stort värde, är det att hjälpa sina nästa att försöka bidra med en startplåt om man har möjlighet. Det känns som en del i att vara människa. Man har en begränsad tid här på jorden, och rent biologiskt vill man sörja för att nästa generation klarar sig så bra som möjligt.

Däremot har man ju som förälder stora möjligheter att påverka sina barns liv i den riktning man önskar. Man kan lära dem allt från att vara snäll mot andra, säga tack för maten till att tälja barkbåtar och flyga drake. Man kan också lära dem hur man hushåller med pengar, sparar för framtiden och att uppskatta sakers värde. Ingen förälder är dock perfekt. Jag lärde mig att flyga drake av min pappa, men fick å andra sidan inte lära mig så mycket om privatekonomi. Det har jag därför vinnlagt mig om att lära mig själv, och är mån om att föra det vidare till mina barn.

Jag sparar också pengar till mina barn för att de ska ha en liten grundplåt att starta upp sina liv med. Har jag möjlighet vill jag även försöka hjälpa dem med ytterligare ett ekonomiskt bidrag till ett genomtänkt bostadsköp. Tillsammans med gedigen kunskap om privatekonomi och hur skuldsättning, räntor och amorteringar fungerar.

Hur tänker du?

Emma