Jag har närvarat under Almedalsveckan både i paneler och diskussioner, men också som besökare och åhörare på en rad seminarier under tio års tid. Alltid med fokus på boendefrågor. Så också i år.

Man kan slås av att det i alla diskussioner både högt och lågt  verkar finnas en stor enighet om problemen på bostadsmarknaden. En unik samsyn. Men jag reflekterar också över att just den där samsynen man kan fånga upp under Almedalsveckan är en aning irriterande nästintill provocerande. Om alla i Visby (nåväl de allra flesta) delar uppfattningen att det faktiskt finns grupper, bland annat de unga, som har fått det allt svårare på bostadsmarknaden (både att hyra och att äga). Hyresmarknaden med långa köer, andrahandsmarknaden som äter upp mycket av den lilla inkomsten och regler som försvårat ett köp utan inblandning från föräldrarna.

2013 skrev jag denna debattartikel, precis hemkommen från Almedalsveckan. Du kan läsa den här. Jag hoppas att jag skriver en annan sorts artikel efter årets vecka.

I år hoppas jag framför allt att enigheten omsätts till action, att det händer saker på bostadsmarknaden i syfte att underlätta för våra unga bortom partipolitik och ideologi.  Och att det sker snabbt! Det är min förhoppning.

Claudia Wörmann

Boendeekonom SBAB