Nu sjunger de ljumma sommarkvällarna på sista versen. Vi går mot höst då bostadsmarknaden normalt sett brukar varva upp igen. Efter ett sommaruppehåll. Men i år är det mesta annorlunda så även bostadssommaren som har varit ovanligt aktiv. Som en följd av att de allra flesta varit hemma under sommaren.

I år har semestern inneburit inställda eller uppskjutna utlandsresor för många. Kanske har en och annan upptäckt tjusningen med att vistas i Sverige sommartid. Ingen vet med exakthet hur framtiden och det nya normala kommer att te sig. Jag vet inte heller. Men vissa beteendeförändringar har blivit synliga. En del av dessa kan förstärkas och stanna och andra kommer sannolikt försvinna.

Bostadsrätts- och villamarknaden har påverkats olika mycket.  Utbudet av bostadsrätter till salu ligger ungefär på samma nivåer med förra året. Antalet villor till salu är dock färre än vanligt. Efterfrågan är mycket större på villa- och fritidshusmarknaden.

Större folksamlingar och trängsel kan innebära ett hot mot hälsan. Det kan påverka den som står i begrepp att köpa bostad att välja att köpa ett hus med liten trädgård istället för en lägenhet i flerfamiljshus. Det är lättare att undvika folksamlingar och trängsel i den egna trädgården på den egna tomten.

Många har som en effekt av pandemin en ny möjlighet att utföra sitt arbete utan att varje dag färdas till en kontorsplats.  Tid har frigjorts. Så måste det vara. För sammanräknat innebär pendling inte bara restid eftersom mycket av tiden går åt till att vänta. På bussen eller tunnelbanan, spårvagnen och i bilköer. Resväg och framför allt restid mellan hemmet och arbetet väger tungt när människor väljer var de ska bo geografiskt.  Det kommer fortsatt att vara viktigt men kanske tonas ned något.  Villaområdena ligger längre ut från stadskärnan och kanske har en och annan som egentligen vill bo i villa avstått köpet på grund av resvägen mellan hemmet och kontoret.  Nuvarande situation med fler i arbete hemifrån leder till ökad efterfrågan på villor (och fritidshus).  Resvägen är inte längre en hämsko för flytten längre ut.  Det kan bidra till att villor längre ut från centrum kan öka i popularitet och därmed i värde.

Några som arbetat hemifrån har sannolikt också insett att hemmet som de normalt sett trivs i bygger på att alla går åt olika håll på morgonen och ses igen när dagen är slut. När alla är hemma sätts hemmet på nya prov. En del bygger om och andra vill köpa större.

Många har förvånats över motståndskraften på bostadsmarknaden. Det tror jag har att göra med att de som är ute på marknaden nu har gott självförtroende. De kanske har gjort en eller ett par bostadsaffärer tidigare med vinst och de är inte påverkade ekonomiskt av pandemin. De som blivit påverkade sitter still i båten. Även om inkomsten försämras finns a- kassa och kanske inkomstförsäkring. Och möjligheten finns att pausa amorteringarna. Har man bott i sin bostad en längre tid och amorterat ned sin skuld bor man oftast billigare i den befintliga bostaden än om man skulle köpa eller hyra en ny.  Så de som blivit påverkade av covid finns inte ute på marknaden i någon större utsträckning just nu.

Vissa grupper har fått det svårare än andra. Jag tänker på de unga. Många arbetar i de branscher som blivit påverkade negativt av pandemin. Restaurang, café och butik. Försämrade inkomstmöjligheter i kombination med bibehållna höga priser gör det svårt. De unga söker sig till större städer. De vill till tillväxtorter på grund av en bredare arbetsmarknad och möjlighet till studier. Och det större utbudet av nöjen och nattliv drar också.

Jag vill berätta för er om en händelse i somras. Jag sitter och äter middag i en by på landet på en av byns restauranger. En i mitt sällskap som kommer från trakten känner servitrisen. Den unga tjejen frågar om min väninna inte vet någon som hyr ut. Jo det visste hon. Den unga tjejen ringer telefonnumret som hon får och visning av den del av villa som är aktuell bokas in. Jag hör att villaägaren/presumtiva hyresvärden frågar vad hon kan betala. Inte så mycket men kanske xx tusen. Kontrakt skrevs veckan efter och flytten går av stapeln om en vecka. Det låter som en fantasi, eller hur? Men jag kan intyga att det är alldeles sant. Ödets ironi är ju att där bostäderna finns saknas arbetstillfällen. Och tvärt om. De unga i tillväxtorter hänvisas till dyra andrahandskontrakt som ibland är så dyra att möjligheten att spara är obefintlig.

Nuvarande utmanande situation tvingar oss till förändring och jag hoppas att den kan leda till en mer jämnt fördelad bostadsmarknad. För om fler kan arbeta hemifrån spelar det mindre roll var man bor. Det finns en större möjlighet än någonsin att den gröna vågen kommer på riktigt. Men det är nog inte så lätt. Som ung kanske man inte riktigt går igång på den gröna vågen på samma sätt som personer som befinner sig senare i livet. dessutom måste man ha turen att ha den sortens arbete. Men kanske kanske blir det så att fler unga följer barnfamiljernas exempel och flyr storstan. Inte för att man längtar efter havet och skogen och den lilla staden kanske utan snarare för att man tröttnar på bostadssituationen i den större staden och för att en egen bostad väger allra tyngst.

Claudia