Alla kan allt om allt eller? Om jag pratar med en programmerare eller med en öltillverkare har den personen en expertkunskap som jag saknar. Ofta tappar jag bort mig redan efter det mest basala. Datorn ska funka och ölen ska drickas. Det är klart att personen som dagligen arbetar  med öl eller programmering också har en djupare kunskap inom ämnet än vad gemene man har. Och med djupare kunskap är det lätt att glömma hur det var i början. Man kan ju klara sig ganska bra i livet om man kan lite om mycket. Men vissa kunskapsområden är viktigare än andra. Ekonomi till exempel. Många i min bransch har imponerande djupa kunskaper inom en rad olika ämnen under paraplyet ekonomi. Kanske är det därför som vi ibland missar en del på vägen. Alla branscher har sitt ordförråd. Som bug och binär kod och kröjsning och lakning (jag har googlat) för öl. Och kanske kan själva ordsvängeriet vara en signal man vill skicka ut som är ungefär så här: här sitter en som minsann kan en särdeles massa inom ämnet! Och om man kan strunta blankt i många ämnen och ändå klara sig hyfsat kan faktiskt ekonomi påverka hela ens liv. Att ha kunskapsluckor inom ämnet ekonomi framkallar skam och skuldkänslor. Och det är svårt att fatta bra beslut. Och ännu svårare att hänga med i debatten. Och hur lätt gör vi det för den som inte kan? Ämnet är inte särskilt prioriterat i skolan. Och har man inte eget intresse eller föräldrar som kan lotsa en i det grundläggande är det svårt.

I mitt yrke träffar jag många unga som suger i sig information om ekonomi och bostadsmarknaden som svampar och där det motsatta ibland sker. De går hem och delar med sig av sin nyfunna kunskap till mamma och pappa och resten av släkten.

Det kunskapsövertag vi har måste hanteras ödmjukt. Man kan anpassa informationen till målgrupp, begränsa antalet branschspecifika ord och minnas hur det en gång var. Så här började till exempel min skolning i privat pensionssparande. Det var i början av 90 talet, mina två äldre väninnor och jag strosade fram på gatan i en kommun nära Stockholm. Hur ser du på privat pensionssparande frågade den gladlynte journalisten efter att vi lite nervöst tackat ja till att medverka i ett radioinslag. Frågan gick först till mina väninnor som la ut texten. Jag var sist ut. Ähum, jag tycker som dom! Jag tyckte ingenting om någonting för jag hade ingen aning om vad det var. Klev in på det lokala bankkontoret och frågade vad det var jag missat i mitt drygt 25- åriga liv. Öppnade ett privat pensionssparande med varierad insättning. Kommer ihåg det stora när jag kunde sätta över ett par hundralappar per månad (något år senare). Tack och lov för radiointervjun och att banken låg på samma gata! Och att jag tordes fråga. Gör det du med om du känner dig osäker.

Claudia