I en undersökning för ett par år sedan frågade jag i min roll som boendeekonom på SBAB drygt 1 000 personer i åldern 55 till 80 år om de funderat på sin framtida bostadssituation. 26 procent i åldern 55 till 64 år hade aldrig funderat på hur de vill bo som äldre respektive 32 procent i åldern 65 till 69 år. Nu svarade många i åldern 70 till 80 år att de redan anpassat sitt boende, men av de som inte redan gjort det så tänkte 28 procent aldrig på hur nästa bostad skulle se ut.

Av skäl som handlar om att flytta en förälder till anpassat boende kan det här bli ett ganska personligt och ja privat blogginlägg. Just nu befinner jag mig i en situation som jag tror att många i min ålder känner igen sig i, och andra personer som är yngre kan ha det framför sig. Det handlar om att flytta en förälder till ett mer anpassat boende. Så mycket som ska sorteras, man ska minnas och förvånas över vilka ting som man blir mer berörd av än andra. Passet som inte använts på åratal och den slitna resväskan som påminner mig om en förut så reslysten person berörde mig på djupet, för att resor och upplevelser världen över  nu helt fallit i glömska.  Uppläggningsfat och fina glas blir tidskapslar som för mig  tillbaka till ett rikt socialt liv, med förälderns vänner som dött eller som försvunnit in i glömskans värld. Nu blir förälderns liv mindre, både sett till ytan i bostad och kanske främst i både  tankeverksamhet och fysiskt förflyttning. Men det blir bra! Vi har tagit tuffa beslut och vi har skaffat en framtidsfullmakt.

Kanske lever vi i en tids-era där vi har svårare att acceptera åldrandet?  Rynkor kan döljas bakom injektioner och operationer, utseenden kan förändras, förädlas och föryngras.  Idag när vi kan ta till alla hjälpmedel som finns för att hindra det utseendemässiga åldrandet kan det kanske smitta av sig på planeringen framåt, tror jag. Den där 60 plussaren som ser ut som 35 kan inte riktigt acceptera att  det  yttre, tillfixade, inte riktigt speglar det inre.  Det som kommer att hända oss alla, nämligen det att vi åldras, vi får svårare att minnas datum och lite svårare att hitta ord. När mycket av samtalsämnena handlar om dåtid snarare än om nu- och framtid. Alldeles oavsett skönhetsingrepp eller inte upplever jag att det verkar vara tabubelagt att tidigt i livet planera för att man faktiskt ska bli äldre. Men så är det ju, vi som har förmånen att leva, blir också äldre.

Nu har min egen förälder varit duktig på att sortera och strukturera sina saker. Men det har verkligen påverkat min egen syn på mina pinaler. Här ska rensas, så att min egen flytt till en anpassad bostad i framtiden, går smidigt och lätt. Ensamheten är ett stort problem bland äldre. Någon är så pigg och alert att hen blir ensam för att alla andra försvinner in i demens och sjukdom, eller dör.  Någon annan får allt svårare att hålla isär nutid och dåtid och försvinner in i sin egen värld av minnen. Vardagen blir svårare och samtalen dör ut. Att bo tillsammans med andra kan lindra en del av ensamheten. Många, inklusive min egen släkting, får ett nytt liv i samband med flytt till ett bättre anpassat boende. Nu har hen omvårdnad och sällskap dygnet runt och lite önskar jag att vi haft modet att föreslå och genomföra flytten tidigare. När minnet och vakenheten var på en annan nivå. Men det blev bra!

Flytta i tid. Planera i ännu mer god tid. Hoppas du får ett fint och gott nytt år!

Claudia