Om ett jämställt ägande och varför båda bör stå på lagfarten

Om ett jämställt ägande och varför båda bör stå på lagfarten

Fördelningen av kvinnors och mäns tillgångar är ganska skev i Sverige. Eftersom det inte längre förs någon offentlig statistik över förmögenheter så är det dock svårt att veta exakt nuläge. Det vi har att gå på är siffror från 2007 (SCB) och det som en del nätmäklare rapporterat från sina kundbaser. Så från en ögonblicksbild 2007 kan vi se att sparandet i bank och räntefonder är hyfsat jämställt, medan det skiljer stort när det kommer till tillgångarna i aktier och reala tillgångar som fastigheter. I denna text tänkte jag koncentrera mig på fastighetsägandet.

Det visar sig att kvinnor enligt Lantmäteriet äger mindre än hälften så mycket mark som män. Män äger också fler fastigheter med större arealer, som t ex lantbruk och skogsegendomar. För småhus, Sveriges vanligaste boendeform, förfogar män över ett 181 miljarder högre taxeringsvärde än kvinnor. Visst, man kan ha ärvt eller fått en bit mark eller en fastighet. Men om man lever i en relation borde det väl åtminstone diskuteras hur ägandet kan göras mer jämställt?

Så här ser det ut:
Jämställt ägande

(En lagfart är en officiell registrering av lagfaren ägare. Det krävs alltså att båda är ägare till huset för att kunna beviljas lagfart.)

Varför ska båda stå på lagfarten?
Även om lagfartsandelen för småhus ser mest jämställt ut i listan ovan, skiljer det sig en hel del mellan våra svenska kommuner – mer om det senare. Finns det då några fördelar med att båda står på lagfarten? Enligt min mening, ja. Exempelvis:

  • Om den som står på lagfarten blir svårt sjuk kan inte den friska maken/makan sälja bostaden eller få tillgång till köpeskillingen för att köpa sig en ny bostad.
  • Om båda står på lagfarten kan ni båda utnyttja ROT-avdraget. Skattereduktion för arbetskostnaden vid exempelvis en renovering kan maximalt uppgå till 50 000 kr per ägare och beskattningsår. Om ni båda äger fastigheten kan ni alltså få en skattereduktion tillsammans på 100 000 kr.
  • Om ni separerar ska visserligen tillgångarna delas lika, men det är i första hand ägare till fastigheten som har rätt att behålla den. Hänsyn ska dock tas till vem som bäst behöver bostaden och den som inte äger ska kompenseras ekonomiskt. Men om ni båda står som ägare är det helt enkelt endast behovet av bostaden som styr, inget annat. Helt enkelt lite enklare. Och i min mening mer rättvist.

Överlåtelsen hyfsat enkel men kontakta jurist
Själva överlåtelsen av egendom eller fastigheten kan göras som gåva eller genom bodelning och kommer att kosta drygt en tusenlapp i avgifter. En struntsumma i sammanhanget. Överlåtelse av fast egendom och huruvida det kan finnas andra skattemässiga skäl till att bara en part ska stå som ägare kan ni diskutera med en jurist. Det går enkelt att göra via nätet och telefon idag. Skjut inte upp det som kan få stora ekonomiska konsekvenser om något skulle hända.

Positiv trend men stora skillnader bland kommunerna
Även om Lantmäteriet uppger att de ser en positiv trend i att det idag är vanligare att båda parter söker lagfart så återstår en del att göra i vissa kommuner. Här är botten- och toppnoteringarna bland våra svenska kommuner:

Minst jämställda (sett till lagfartsandel i procent):
Sämst kommuner

Mest jämställda (sett till lagfartsandel i procent):
Bäst kommuner

Så kvinnor därute, kräv er andel av huset ni bor i. Det är viktigt, för jämställdheten och för er trygghets skull.

Nästa:
Förra:
Denna artikel är skriven av

Emma är boendeekonom här på SBAB! och bloggar om privat- och makroekonomi men främst boendeekonomi.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

17 − fifteen =