Vi har en ny bilförsäkring till bilen. Via en liten dosa inkopplad i bilen baseras numera försäkringspremien på hur bilen körs. Det låter som science fiction men det är det inte. Vi får helt enkelt en billigare försäkring om vi har en ”mjuk” körstil och exempelvis inte kör fortare än hastighetsbegränsningen, undviker kraftiga inbromsningar och hastiga accelerationer. Dessutom baseras premien också på antal mil vi kör och inte ett på förhand uppgett intervall som annars är det vanliga. Det är bra för oss som inte kör så mycket.

Två saker har slagit mig sedan vi började använda den. Dels så kör människor i gemen på tok för fort, särskilt på lite större vägar (jag kan förstås bara uttala mig om Stockholm där jag bor, men känner även igen det från andra städer). Så fort man kör enligt hastighetsbegränsningen får man en svans av sura bilister bakom sig som ligger oroväckande nära och man riktigt känner hur irriterade de blir.

Dels så känner jag att mitt körbeteende verkligen har ändrats på sistone. Bara för att jag numera har ett ganska tydligt ekonomiskt incitament så kör jag lugnare och jag väljer oftare att låta bilen stå istället för att slentrianmässigt ta den.

Det här exemplet kvalificerar sig inte riktigt till att falla inom kategorin ”nudging” – att ”knuffa” människor i riktningen mot det mest hälsosamma eller miljövänliga alternativet. Men det blir till en sorts privatekonomisk nudging. Ett sätt att spara miljön samtidigt som jag som individ sparar pengar. För de som ibland känner att hotet om smältande polarisar är för svårt att greppa för att åstadkomma ett förändrat beteende kan det här vara en bra början.