Svenskars beteende inte sämre än norrmäns – om den onyanserade svenska coronadebatten, del 2.

Svenskars beteende inte sämre än norrmäns – om den onyanserade svenska coronadebatten, del 2.

I slutet av september skrev jag ett inlägg här på SBAB-bloggen om den i mina ögon onyanserade svenska coronadebatten. När jag skrev det inlägget hade smittspridningen i Sverige och många andra europeiska länder kommit ner till låga nivåer. Den har nu tagit ordentlig fart igen.

En viktig slutsats i mitt blogginlägg var att det inte bara går att titta på skillnader mellan de olika strategier olika länder använder sig av för att hantera coronapandemin när man jämför smittade och döda i förhållande till befolkningsmängd samt samhällsekonomiska utfall, utan att det också är centralt att beakta andra skillnader mellan länder som kan påverka utfallen.

I den svenska debatten om corona tenderar de som är mest kritiska mot den svenska linjen att jämföra med övriga nordiska länder som så här långt klarat sig betydligt bättre än Sverige sett till både antalet smittade och döda, och inte med andra länder som haft större smittspridning och dödstal än Sverige. Tesen tycks vara att de nordiska länderna är så pass lika att vi då inte behöver ta hänsyn till andra skillnader än valet av strategi för att värdera de olika utfallen, som till exempel skillnad i initial smittspridning i våras i samband med de svenska sportloven, skillnader i utlandsresande, organisation av äldreomsorg, m.m.

Alldeles oavsett om Folkhälsomyndigheten (med facit i hand) har haft rätt eller fel i sin prognoser om höstens ökade smittspridning  – och oaktat om de har haft mer rätt eller fel än deras systermyndigheter i andra länder – så kan det vara intressant att jämföra hur stränga restriktionerna/rekommendationerna var i Sverige respektive de övriga nordiska länderna för en månad sedan och i vilken utsträckning respektive befolkning respekterat dessa sedan dess. De åtgärder som vidtogs för circa en månad sedan bör rimligen ha påverkat den smittspridning vi ser idag.

Figur 1 nedan visar Oxford universitets så kallade ”Government Response Stringency Index” för en månad sedan. Indexet är ett sammanfattande mått på hur restriktiv ett lands strategi för att stävja smittspridningen anses vara. Som framgår bedömdes Sverige ha en något mer strikt policy än Norge för en månad sedan och i samma klass som Finland, men något mindre strikt policy än Danmark.

Figur 1. Government Response Stringency Index, Oct. 15, 2020 (Oxford university)

Det tycks i debatten också finnas en uppfattning om att vi som bor i Sverige är mycket sämre än våra nordiska grannars befolkningar på att följa myndigheternas rekommendationer. Utifrån Googles mätningar av hur människor rör sig ute i samhället ser man tydligt att svenska invånare sedan slutet av september har dragit ner sin närvaro i kollektivtrafik, butiker/köpcentrum/restauranger (”recreation”) och på arbetsplatser i ungefär lika stor utsträckning som norrmän och i betydligt högre grad än både danskar och finnar. Att ett sämre beteende hos svenska invånare jämfört med övriga nordiska länders befolkningar och att det i sig skulle vara en viktig orsak till omfattande smittspridning i Sverige, ser det med andra ord inte ut att finnas några starka belägg för (åtminstone mätt på detta sätt).

Figur 2. Människors rörlighet i Sverige (Google mobility changes), fram till 12 november

 

Figur 3. Människors rörlighet i Norge (Google mobility changes), fram till 12 november

Figur 4. Människors rörlighet i Danmark (Google mobility changes), fram till 12 november

Figur 5. Människors rörlighet i Finland (Google mobility changes), fram till 12 november

Det är också intressant att titta på hur graden av restriktivitet har ändrats i de nordiska länderna de senaste veckorna i takt med att smittspridningen har ökat. Data från den 6 november (det senaste datumet som finns tillgängligt för Sverige) visar att Sverige då bedömdes ha den strängaste policyn i norden för att minska smittspridningen (se figur 6).

Figur 6. Government Response Stringency Index , Nov. 6, 2020 (Oxford university)

Det finns sammanfattningsvis inte några starka belägg för att olika beteenden hos befolkningarna i norden har varit avgörande för skillnaden i smittspridning under hösten och inte heller för att Sveriges strategi för att hantera smittspridningen skulle vara betydligt mindre restriktiv än övriga nordiska länders. Därmed inte sagt att Sverige inte kan behöva göra mer relativt övriga nordiska länder, beroende på hur smittspridningen ser ut idag och utvecklas framöver. Det överlåter jag till andra att bedöma.

Robert Boije

Chefsekonom, SBAB

 

 

 

 

Nästa:
Förra:
Denna artikel är skriven av

Robert är chefsekonom här på SBAB och bloggar om fastighetsmarknaden, svensk ekonomi och den ekonomiska politiken.