Jag hade i dagarna förmånen att få delta på SNS TYLÖSAND SUMMIT 2018. SNS:s årligen återkommande konferens bjuder in namnkunniga internationella forskare och experter, politiker samt företrädare för näringsliv och myndighetsverige på högsta nivå till presentationer och diskussioner kring aktuella, utmanande samhällsfrågor. Bland andra deltog i år två av världens mest namnkunniga professorer i nationalekonomi, Edward Glaeser och Ray Chetty, båda från Harvard University samt Fran Tonkiss, professor i sociologi från London School of Economics.

SNS:s motto – som också genomsyrar denna konferens – är att bidra med faktabaserad kunskap och inte slutsatser sprungna ur värderingar eller lösa antaganden. Det känns befriande med vetskapen om att viktig kunskap i delar av vår värld nuförtiden inte sällan viftas bort som ”fake news”.

Temat för årets konferens var ”Urbanisation and Cities” och jag vill här dela med mig av några slutsatser bland andra från dagen.

Urbanisering

• En slutsats som fördes fram var att urbaniseringen och en ökande andel av populationen som bor i städer är förknippad med en ökande BNP per capita. Länder där en större del av befolkningen bor i städer har i genomsnitt mycket högre BNP per capita än länder där fler bor på landsbygden. En slutsats av detta är att det ur ett strikt ekonomiskt perspektiv inte ser ut att finnas några starka skäl att försöka motverka urbanisering. Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att urbaniseringen i Sverige inte bara handlar om stor inflyttning till Stockholm, Malmö och Göteborg utan även till många andra städer.
• Urbanisering är också bra ur global miljösynpunkt då man kan hålla nere transportavstånd och koldioxidutsläpp. Samtidigt skapar växande städer lokala miljöproblem i form av trängsel och mindre tillgång till grönområden vilket ställer särskilda krav på bland annat stadsplanering och kommunikationslösningar.
• I ett läge på bostadsmarknaden där det råder svår bostadsbrist och dessutom urbaniseringen till städerna kraftigt drivit upp markpriserna är det då inte läge att i ökad utsträckning bygga mer på höjden och släppa på kravet att traditionella stadsbilder till varje pris ska behållas?
• Infrastruktursatsningar där befolkningsunderlaget är stort, som i storstäder, är ofta mer samhällsekonomiskt lönsamma än satsningar i andrar delar av landet. Denna slutsats är om än samhällsekonomiskt korrekt inte helt lätt att hantera i praktiken med ambitionen att hela Sverige ska leva.
• Diskussionen om olika välfärd för boende i städer och glesbygd är ensidig. Tidigare undersökningar har visat att skillnader i nettoinkomst mellan olika regioner i princip försvinner helt om skillnader i boendekostnader mellan regionerna också beaktas.

Segregation och social rörlighet

• The American Dream? – no the Swedish! Sverige ligger i topp när det gäller social rörlighet och långt före USA. Om du är född av föräldrar som befinner sig i den lägsta inkomstpercentilen (de 20 procent av befolkningen med de lägsta inkomsterna) är sannolikheten uppemot 20 procent att du ändå själv så småningom kommer att tillhöra den högsta percentilen (de 20 procent av befolkningen med högst inkomster).
• I en mentometerundersökning om svenska städers största utmaningar stack två ut; segregation och integration. Därefter kom ”affordable housing” (se bild ovan).
• Sverige är ett av de länder där boendesegregationen ökat som mest. Detta trots system som hyresreglering och bostadsbidrag. På en publikfråga om det ändå inte börjar bli dags att diskutera olika former av ”social housing” i Sverige blev svaret ”it’s not the Swedish way of doing it”. Frågan vad som istället borde göras blev hängande i luften.
• I en annan publikfråga ställdes frågan om det finns forskningsresultat som visar om möjligheten för föräldrar boende i utanförskapsområden att kunna skicka sina barn till skolor i andra områden kan vara ett sätt att motverka vissa effekter av boendesegrationen och bidra till ökad integration. Svaret var att det pågår viss forskning på området men att det än så länge inte finns några tydliga slutsatser. Erfarenheten från USA där man bussat elever från socioekonomiskt svaga till starka områden visar preliminärt inte på några stora positiva effekter. Vad som däremot verkar ha stor betydelse är att i högre utsträckning skapa mer blandade boendeformer i alla områden.
• I “utanförskapsområden” är det vanligt med en högre kriminalitet än i andra områden. Nationella åtgärder som riktas mot hela riket t.ex. hårdare straff och liknande åtgärder måste därför kompletteras med mer lokala åtgärder. Det finns exempel på områden i USA där varje dag nästan 50 procent av alla svarta män sitter i fängelse medan motsvarande siffra för svarta män i områden bara några kilometer bort kan vara under 10 procent. Det visar tydligt på betydelsen av riktade lokala insatser. Den slutsatsen är sannolikt högst relevant även i Sverige.
• Forskningsresultat från USA visar också att det kan vara avgörande för familjer som bor i socioekonomiskt utsatta områden att flytta bara några kilometer bort. För barnens framtida ekonomiska och sociala ställning visar studierna att flytten helst bör ske före det år barnen fyller fyra år och att det är försent om flytten sker när barnen fyllt 20.
• Några av de punkter jag tagit upp här kan kännas lite deppiga och svårlösta. Men med förbättrade kunskaper kring både problemen och möjliga lösningar finns definitivt hopp om att vi tillsammans ska hitta bra vägar framåt. Kunskapskonferenser av den typ som SNS arrangerar varje år i Tylösand bidrar i hög utsträckning till det. Utan kunskaper vet man inte vad man ska leta efter! Och inte heller utan en gemensam målsättning.

Nalle Puh: ”Det är bra att veta vad man letar efter, innan man börjar leta.”

Robert Boije
Chefsekonom, SBAB

P.s. Ett lästips: Stadens triumf av Edward Glaeser (SNS Förlag, 2012)