Det som hänt nu, sen priserna faktiskt inte går spikrakt uppåt, en förändring som började under sensommaren 2017, är att människor i hög utsträckning köper bostad av så enkla anledningar som att de tror sig kunna trivas och att bostaden fyller deras nuvarande behov samt att de har råd förstås. Även om hoppet finns där att göra en bra investering är det inte det primära för de allra flesta. Det har tonats ned något, gradvis. Och det är bara sunt. Vidare har alla, även de som inte tidigare varit med om en rejäl nedgång, blivit varse att även bostadspriserna kan gå ned. Ändå sker det affärer. Hade vi bara haft hoppet om att maxa investeringen på kort och lång tid på bostadsmarknaden hade vi sannolikt i nuläget haft ett svalt intresse för att byta bostad.   Men det är inte därför vi byter bostad.

Vi flyttar av personliga skäl. Någon har fått ihop till kontantinsatsen och lämnar äntligen föräldrahemmet. En annan inser att den där livskärleken blev lite kortare än väntat. Eller den äldre damen som till slut hittar rätt i bostadsdjungeln och säljer sitt hus som hon inte längre orkar med. Rent privata angelägenheter gör att vi byter boende, vi blir både köpare och säljare när livet kommer emellan. Det är mycket att hålla reda på.  Känslor blandas med stora ekonomiska beslut. Våra egna undersökningar visar att många som letar bostadsrätt inte vet vad de ska titta efter i årsredovisningen, och av alla som läser på i årsredovisningen innan ett köp upplever 3 av 10 personer att de inte förstod vad de läste.  En del av förvirringen och oron inför det här med att köpa bostad ligger i mixen av det redan nämnda ekonomi och känslor. Barnfamiljen som väntar tillökning med tvillingar hittar helt rätt och har råd, barnen kommer att få varsitt rum, de flyttar in och möblerar i fantasin redan på visningen som i ett sims spel. Den unga tjejen som med lånelöfte i ena handen och mammans trygga kunskap i den andra,   börjar inse att det kommer att gå vägen, lägenheten har ingen balkong men den kommer att bli hennes!  Jag tror att de allra flesta inte har en längre horisont än från visning till inflyttning, det där med utvecklingen på 10 år ligger långt borta.

Precis idag, den 31 maj, kunde vi läsa nyheten om att de flesta personer som ägt sin bostad under de senaste tio åren har tjänat pengar på att bo. Köpte du en bostad 2008 och sålde den tio år senare har många kunnat sälja bostaden med en vinst som är högre än den totala boendekostnaden, avgift och ränta som man har haft under perioden.

Bostadsrättsägare har mellan 2008–2018 haft en värdestegring på nästan 120 procent. Under perioden tjänade en person som ägde en bostad på 60 kvadratmeter i genomsnitt 2 200 kronor per månad, räknat på riksnivå. Med regionala skillnader. I nyheten nämns också att man inte ska räkna med lika kraftig prisutveckling de kommande tio åren.  För det finns områden i Sverige där den som köpte för tio år sedan inte säljer med vinst.

Jag har tidigare bloggat om ett samtal jag överhörde i kollektivtrafiken i Stockholm. Där två personer samtalade om den enes bostadsaffär. Personen som sålde hade ägt bostaden i fem år, köpt för 8 miljoner och nu sålt för 13. Och var besviken. För hade affären gått i lås bara lite tidigare hade slutpriset hamnat på ännu mer. Besvikelsen var påtaglig. Den andre personen beklagade.

Människor som är aktiva på bostadsmarknaden är stressade som det är, det finns ingen anledning att prata om bostaden som varken kassako eller ko som sinar, det stressar ännu mer. Mitt i kaoset ska man också avgöra vilken bostad som kan tänkas stiga mest i värde, eller?  Bostaden fyller ett behov. Förhoppningsvis kan du anpassa bostaden efter hur livet skiftar. Och för den som bott i en bostad som inte genererat så mycket vinst kan man fråga sig hur man mäter trivsel. Det är oerhört viktigt att trivas där man bor. Men omöjligt att mäta i pengar.

Claudia