Ibland kan man få  intrycket av att alla kan åka på långa solsemestrar, köpa en drömbostad, kasta sig ut från snöklädda berg och omge sig med det allra senaste vad gäller inredning  i hemmet. Och spara. Till  en buffert för det oförutsedda, och till barnen när de ska flytta hemifrån. Det är lätt att med sociala mediers hjälp få en bild av hur andra har det, eller den bild de vill visa och kanske få oss att tro om hur de har det. I flödet av bilder på alptoppar och inredning, shopping och kritvita stränder ser man sällan det vardagliga. Det om hur allt finansieras, de uppoffringar som gjorts för att ha råd med resan eller det nya köksbordet.  Det kanske inte renderar lika många likes och ser kanske inte lika bra ut på bild. Men tro mig, det finns.  Och önskvärt vore att det mer visades.

Jag har mött tillräckligt många, företrädesvis kvinnor, som arbetar och sliter, kämpar på, och som ständigt och jämt har ett dåligt samvete. De vill alltid lite mer. Spara mer till barnen, åka till den där stranden, ge efter för dotterns tjat om en märkesjacka. Men ekonomin sätter stopp. Och det gör mig alltid ledsen. Och jag tror att de inte riktigt håller isär vem som gör vad, att intrycket, speciellt med dålig ekonomi och en ständig längtan efter något annat och bättre, är att alla andra gör allt. Men den som lägger ut en bild från en skidbacke undviker kanske bilder på sitt hem, den som visar upp hemmet spenderar också sin semester på hemmaplan.

Jag brukar säga till dem att fokusera på det allra viktigaste, att få vardagsekonomin att rulla är prio ett. I andra hand får sparandet komma. Att ta för givet att alla kan göra både och,  bidrar till att de som inte kan spara till en buffert känner ännu sämre samvete. Man kan se det som ett tillbud i ett flygplan, Först sätter du masken på dig själv (vardagsekonomin) sen hjälper du barnen (sparandet).

SBABs återkommande sparundersökning visar att det skett en positiv förflyttning mot att fler kan buffertspara. 12 procent saknade helt buffert 2017, 2020 har den siffran sjunkit till 8 procent. Hushåll med barn är den kategori som har svårast att spara ihop till en buffert.

Den största förbättringen de senaste tre åren står de yngre för. År 2017 uppgav 14 procent att de helt saknade buffert. Idag har den siffran minskat till 8 procent. I åldern 55 till 79 år saknar endast 4 procent buffertsparande, en klar förbättring sedan 2017 då andelen uppgick till 10 procent. Åldersgruppen 35 till 54 år är den som utmärker sig i undersökningen. I denna grupp saknar 10 procent helt buffertsparande, 2017 var det 12 procent.

Några tips till dig med barn som inte kan buffertspara

Skaffa dig full koll på din ekonomiska situation, ta hjälp om det behövs, gör en total genomgång och se om det finns ett litet sparutrymme någonstans. Oavsett hur lite du sparar är det bättre än ingenting alls den dagen något oförutsett händer. Sätt pengarna för de oförutsedda utgifterna på ett sparkonto med ränta och insättningsgaranti.

Det finns mycket fint och begagnat till salu på nätet och i butik. Det gäller även för äldre barn, med sportutrustning och annat. Det kostar oftast en bråkdel av vad det kostar att köpa nytt. Andra barnfamiljer i din närhet kan ha något som de vill bli av med och som passar.

Har du inte möjlighet att spara till barnet/barnen kan det vara en bra gåva att önska sig från släkt och vänner i samband med födelsedag eller dop.

Många verkar tro att alla andra kan spara, till en buffert eller barnens första lägenhet. Så är det inte alls, men det pratas sällan om det. Se först till att ni klarar vardagen, det där med sparandet får komma senare när möjligheten finns.

Här kan du själv räkna ut hur stor buffert du behöver och hur lång tid det tar att spara ihop till den

Lycka till

Claudia