En ny rapport från SBAB, Så vill unga bo, bekräftar bilden av det vi redan vet. Bostadsmarknaden för unga kräver i allt högre utsträckning en medfinansiär i form av en förälder eller nära anhörig för de som vill köpa en bostad. I vår undersökning kan vi visa att andelen 18–26-åringar som anger att de behövt hjälp vid bostadsköpet ökar från 13 procent 2009 till 23 procent i år. Är det ett problem eller inte? Det beror på hur man ser det.

Att unga människor får hjälp av den äldre generationen är måhända inget nytt. I alla tider har tillgångar genom arv och gåvor fördelats mellan generationerna. Huruvida det är curling eller inte får man tycka som man vill om. En av utmaningarna idag är dock att det i många regioner i vårt land krävs så stora summor vid inträdet på bostadsmarknaden att det inte räcker med sparade medel. Det krävs i många fall att föräldern själv lånar upp på lägenheten eller huset för att ha råd att hjälpa. Och i och med det påverkas även förälderns låneutrymme och möjlighet att flytta vidare. För det är ju inte heller så lätt för de som ska flytta från villan som stigit kraftigt i pris att hitta nästa boende utan att månadskostnaden ökar. Och då kan det där låneutrymmet som finns i villan kanske ändå behövas.

Det finns förstås också ett rättviseperspektiv i att endast de vars föräldrar som redan har tillgångar (eller har haft råd och framförhållning nog att spara) kan få hjälp. Långt ifrån alla är så lyckligt lottade.

Andelen unga som bosparar idag har ökat med 30 procent sedan 2009. Det är förstås positivt och tyder på att unga människor planerar och tänker på sin framtid. Långt från nidbilden av tankspridda “leva-här-och-nu”-ungdomar. Utmaningen är att det inte verkar räcka hela vägen för många.

Vi behöver fler byggbolag som tänker på de unga och andra som står utanför den ägda bostadsmarknaden. Som prissätter lägenheterna efter deras plånbok. BoKlok och SSM Living är två exempel. Vi behöver fler.