För alla med månadsinkomst och utbetalningsdag den 25.e kom igår lönen in på kontot. I samband med lön brukar insättningarna  på sparkonton  också öka. En tidigare SBAB undersökning gjorde gällande att många personer känner sig stressade av råden (i all välmening) om att spara.  Och man kan kort sammanfatta det som att ju yngre man är desto mer stressad blir man av råden.  Jag har full förståelse för det.  Många gånger pratar vi som uttalar oss om att det är bra att ha ett spritt sparande, gärna på  sparkonto, ett sparande på börsen, ett sparande till pensionen och ett till barnen (befintliga eller kommande).  För personer med tillräckligt utrymme i ekonomin att sprida sparandet tjänar tipsen ett syfte. För andra med små möjligheter att klara ens det lilla  sparandet leder tipsen, som undersökningen också visar, bara till stress. I ljuset av att undersökningen genomfördes när inflationen var låg kan man anta att antalet som känner stress ökat sedan dess.  Skulle frågan ställas på samma sätt idag är jag alldeles övertygad om att andelen som känner sig stressade av de ekonomiska spartipsen har ökat markant sedan sist (2019).

Jag tar åt mig av det faktum att många känner stress av spar-råden i all välmening, och tänker att det är ett (personlig) misslyckande. På så sätt att jag inte bättre kunnat förklara och rikta kommunikationen till de som är i stort behov av den. Det är viktigt att kunna ta till sig  information som kan lägga grunden för ett sunt ekonomiskt beteende.  Kunskapen leder till vanor och rutiner kring hushållsekonomin som är viktiga beståndsdelar för att få ekonomin att gå ihop.

Jag har i min yrkesroll fått frågan hur mycket det kostar att öppna ett sparkonto. Inte en gång utan flera. Jag nämner inte det för att raljera.  Den frågan blir mer av en  påminnelse om att information om boendeekonomi och sparande inte är så lättillgänglig för alla. Och hur lätt gör vi det för den som har dålig kunskap? Ibland får jag känslan av att okunskapen om okunskapen är stor, och den blir på så vis ett hinder i informationen utåt. Det är lätt att i kommunikationen anta en viss (kunskaps)nivå  hos mottagaren. Saknas den pratar man för döva öron. Jag tror på en slags branschöverskridande informationsvilja.  Först när alla får samma kunskapsgrund att stå på i privatekonomi blir det skillnad på riktigt, tror jag.

Jag minns mina egna stapplande steg in i pensionssparandet. En radioreporter gick runt i vår lilla kommun och frågade hur man gjort med sitt privata pensionssparande. Jag var 25 år och mina betydligt äldre väninnor fick turligt nog besvara frågan först.  När mikrofonen landade i mitt ansikte svarade jag (med lite stressad och pipig röst): jag tycker och gör som dom! Därefter  gick jag in till närmaste bankkontor och bad dem förklara pensionssparandet. Och ja jag öppnade ett pyttelitet privat sparande för jag förstod innebörden. Men innan jag fick frågan av radio hade jag nog aldrig hört talas om det.  Tack radiomannen!

Kanske känner du också någon i din närhet som vi här kan kalla Olle och Sabine? Det de båda har gemensamt med varandra (och med många andra) är att när det kommer till att göra en budget eller över huvud taget prata om att spara så låser det sig för dem. Sabines mamma bad mig om råd i hur att nå fram till sin halv vuxna dotter där pengarna liksom alltid sinade utan att hon riktigt hade koll på vart de tagit vägen. Dottern är välutbildad och har gjort karriär, men fick liksom inte ihop privatekonomin. Sabine har alltså gått från gymnasiet och pluggat klart på högskola, bott i studentkorridor och nu i eget ägt boende, men får ändå inte ihop hushållsekonomin trots goda förutsättningar. Enkelhet brukar funka tänkte jag.  Här gav jag tipset att dividera inkomsten efter det att allt är betalt med antal dagar kvar i månaden (tills nya pengar kom in).  Ingen app, inget excelark, bara så enkelt att med miniräknaren på telefonen förstå hur stor budget man har per dag/vecka/ månad. Det fungerade för både Sabine och Olle. Och för Sabine har det lett till ett annat sätt att tänka på sitt sparutrymme.  Jag brukar också tipsa om att se till att festa till det eller spara lite extra (om man nu vill det) den 24.e varje månad.

Kanske är en del av problemet att vi tenderar att komplicera det här med ekonomi och sparande. Och att det leder till att personer med liten förkunskap har svårt att ta till sig informationen?  Saknas grundkunskapen blir det både svårt och sannolikt pinsamt för den det berör.  Det är ”skämmigt” att inte hänga med i diskussioner om styrräntor, inflation och boräntor med mera. Risken finns, utan att veta exakt, att gruppen som saknar grundläggande ekonomisk kunskap missar viktig information och därmed står ännu sämre rustade inför framtiden där en buffert blir en allt viktigare krockkudde.

Claudia Wörmann, Boendeekonom