Tid är en evig bristvara, bristen på tid för avkoppling och återhämtning leder till en kollektiv stress. I dyningarna från det stressade livet kan vi matas med tips om hur att hitta mer tid, hur att djupandas och meditera. Och reportage avlöser varandra om människor som downshiftat och som känner sig både mer lyckliga och harmoniska, och som gärna pratar ut i tidningsreportage, där välbefinnandet ofta illustreras i en äppelodling, i närheten av ett växthus eller bredvid en ko. Utan undantag med äppelkindade människor i bekväma kläder.

Där har vi Marcus som klev av sin karriär och flyttade ut på landet och började baka surdegsbröd helt utan jäst.  Sålde den centralt belägna bostadsrätten och har aldrig någonsin ångrat beslutet.

Närheten till naturen är det finaste säger Marika som avsagt sig alla styrelseuppdrag och flyttat till en enslig stuga där hon är självförsörjande. Hon halverade sin bostadsyta, från villan i närförort till den lilla stugan.

Jag vet inte hur du reagerar, men om syftet med dessa artiklar är att ge inspiration till en ny livsstil så fungerar det inte på mig. Jag blir stressad. Ska jag nu göra det också, baka surdegsbröd, bo i en stuga och djupandas? Bara här blir andhämtningen en annan, av att skriva om det, och så långt ifrån den där djupandningen man kan komma. Och jag tror vi är fler. Som känner på samma sätt av olika anledningar.

Och det slår mig när jag gratulerar Marcus och Marika till sina nya liv som fått en annan mening än tidigare (enligt dem, inte mig), att jag grattar dem i dubbel bemärkelse.  För att göra downshiftandet möjligt måste du ha något att downshifta från. Du måste sannolikt ha kommit upp en bit upp för att kunna växla ned.

Och jag tänker på den stora grupp människor som faktiskt vill leva ett annat liv, eller som av hälsoskäl kanske borde göra det.  Silver Lasse med krökt rygg, Bojan, den mest erfarna förskoleläraren i kommunen, som jobbar hårt, eller den som ännu inte kommit in på bostadsmarknaden.

Jag tänker att bostaden ger så mycket mer än bara tak över huvudet, som exempelvis större valmöjlighet att leva det liv som man vill, med eller utan surdeg.

Claudia