Nyligen kom den första snön till Stockholm och belackare i övriga delar av Sverige skattar hånfullt åt oss, så fort det kommer lite snö stannar hela huvudstaden upp. Min analys är följande: det rullar fler bilar och annan trafik i timmen på våra vägar i Stockholm än vad det gör på en vecka i andra områden. Hur mycket förberedelse det än må vara, systemet är känsligt för störning. Och i skrivande stund är detta en uppmaning till dig som har för avsikt att bosätta dig i Stockholm med omnejd, bosätt dig nära en tunnelbanestation alternativt tvärbana eller pendeltåg. Tänk noga igenom din väg mellan hemmet och var du ska arbeta.

Förhoppningsvis ger nuvarande bostadsmarknadsläge med den osäkerhet vi alla känner av att frågorna om var att bosätta sig mer kommer att fokusera på trivsel och att kalkylen ska hålla än om var man ska maxa vinsten på kortast tid. Ska du bo i din bostad länge får du vara med om både upp- och nedgångar och stillastående priser, precis som på vilken marknad som helst.

Ganska nyligen presenterade Stockholms Handelskammare ett förslag på att bygga ut tunnelbanan i Stockholm med 22 nya stationer. Hoppas verkligen att förslaget går igenom snabbt och fullständigt! Läs mer här.

Trafiksituationen i Stockholm är en katastrof, och jag fascineras av att detta inte diskuteras mer högljutt. För att spara på miljön ska man ställa bilen, och då hänvisas man till en buss (om man nu inte kan pendla med spårtrafik) som är knökfull. Det luktar våta kläder, du får vidare vara beredd på att få en ryggsäck i ansiktet, inte sällan full med böcker. Du få ta del av allsköns youtubeklipp, samt faktiskt förnimma vem i din närhet som nyligen ätit kebab. Vi talar transportmedel 2017! Och du vet med dig att bussen inte kommer att leverera dig i tid för ditt första möte redan när du kliver ombord.

Biltrafiken är ett kapitel för sig själv, det tar jag i ett annat blogginlägg. Jag är helt övertygad om att trafiksituationen påverkar människor mer än att framkalla snabbdepression och existentiella tvivel redan klockan 7 på morgonen. Läget är nu så pass allvarligt att människor väljer bort vissa orter i förhållande till var de arbetar. Eller det motsatta, tackar nej till ett attraktivt arbete på grund av att restiden inte är kompatibel med det övriga livet. För börjar man fundera på den sammanlagda tiden man sitter i diverse köer ter sig livet allt annat än muntert.

Nya stadsdelar har byggts runtom Stockholm där de allmänna kommunikationerna haltar betänkligt, enda möjligheten att ta sig dit eller därifrån är med bil. I få kommuner och orter är det svårt att få ihop vardagslivet utan bil. Vi talar transportmedel 2017!

Politiker och andra med möjlighet att påverkar måste förstå att trafiksituationen riskerar att skapa än mer desillusionerade individer, folkilskna och evigt stressade människor. Men framför allt måste vår möjlighet att bo på en viss ort och arbeta på en annan kraftigt förbättras. I förlängningen kan vi komma att bygga slutna system, där vi inte ens behöver färdas, gymmet ligger på andra våningen, restaurangen i samma hus används frekvent och barnen kan gå hem själva från förskolan. Fastigheterna ägs av min arbetsgivare.

Nästa generation kommer kanske att höra skrönor om hur det var förr. Att det faktiskt fanns människor som bodde söder om och  arbetade på norra sidan, förr i tiden. Och vissa ur den äldre generationen kan bekräfta för de yngre hur illa det faktiskt var ställt med pendlarna, att man på långt håll kunde se – här kommer en pendlare, det var något med blicken, uppgiven och samtidigt lite folkilsken på något sätt. Och att det fanns en tid när politiker inte fattade att det fanns en stark koppling mellan att bo och att arbeta.  Med den påföljd att företag faktiskt löste problemen på egen hand. Förvisso blev det fler gated communities, men det var det värt.