Experten gissar: Jag vill helst inte gissa

Experten gissar: Jag vill helst inte gissa

Först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom en hel massa. Och med en hel massa menar jag många bostäder (mest bostadsrätter) till salu, och lika många prognoser om framtiden som det finns experter. Det är en tillfällig svacka säger någon, det kommer att rasa med 40 procent säger nästa.

Man kan tycka att även jag borde kunna räkna ut hur det ska gå med bostadsmarknaden och prisutvecklingen framöver, kanske sätta en procentsats på hur mycket det ska gå ned eller upp. Men det kan jag inte och det erkänner jag alla dagar i veckan. Kanske är jag lite färgad av det faktum att jag trodde att priserna på små lägenheter skulle sjunka i pris redan 2010 när kravet på kontantinsats infördes. För att jag tänkte att det är målgruppen som efterfrågar ettor som i störst utsträckning inte hunnit spara till kontantinsatsen på 15 procent. Jag hade fel. Det små och yteffektivaste lägenheterna fick en stor skjuts uppåt på grund av att de som egentligen behövde en tvåa eller trea köpte en etta istället.

Nu ska inte det här inlägget handla om att jag är lite avundsjuk på de experter och väldigt nyfiken på de bakomliggande uträkningarna som faktiskt nästan på decimalen kan förutspå hur bostadspriserna ska utvecklas. Om bostadsmarknaden bara bestod av siffror ändå, det är ju de där människorna som fattar nya beslut och ändrar beteende allteftersom spelreglerna ändras som stökar till det! Som i exemplet ovan, med kravet på kontantinsats. Kanhända är det fegt men jag gör ogärna prognoser, och gör jag det ska det tydligt framgå att det är just en prognos som ju faktiskt är en gissning, men jag gömmer mig bakom det att jag tycker att det vilar ett stort ansvar att fritt spekulera om framtiden på bostadsmarknaden. Det som sägs hamnar i en redan stressad människas medvetande, avhandlas runt köksbordet och kan leda till att enskilda beslut på bostadsmarknaden  förändras. Är det verkligen ansvarsfullt att dagligen servera olika framtidsscenarier om något som berör så pass många, inte sällan med dramatiska förtecken, jag tänker att det kan vara en nackdel i dagens öppna och transparenta värld. Tänk dig att man byter ut orden bedömer och prognostiserar till gissar. Nisse Karlson fastighetsexpert gissar att nu kommer kraschen. Det väger inte lika tungt om man vet att människan gissar.

Nu har vi en stor mängd bostadsrätter som kommit ut på marknaden ungefär samtidigt, de liknar varandra till utformning och pris. Byggföretag vittnar om ett förändrat läge som genomsyras av en större försiktighet bland köparna. Till skillnad från begagnatmarknaden återspeglas ju inte förändringar i omvärlden på prissättningen av nyproduktionen. Dessutom ska du köpa något som prissätts idag och flytta in i din nya bostad om ett till två år. Kanske ska du fatta ditt beslut samma dag som en expert sagt att bostadspriserna ska ned med 40 procent (förvisso utan någon angivelse över hur lång tid det ska ta).

I lägen av förändring uppstår viss förvirring, djupt mänskligt, det tar en viss anpassningstid. Som nu när säljare får anpassa sig till det nya, med längre förmedlingstider och färre hetsiga budgivningar. Köparna kan däremot ta det lite lugnare, ägna livet största privatekonomiska beslut lite eftertanke och tid. Det är också vanligt att man vill hitta någon att skylla ett nytt läge på. Situationen på nyproduktionsmarknaden som exempel där är det lätt att byggbolagen hamnar i skottgluggen, ni har byggt för lika, det är för dyrt, nyproduktionen är ful etc. Jag tycker inte det är så enkelt, ansvaret kan breddas. Tänk om man gjort bättre research innan startskottet för nyproduktion i den egna kommunen. Vi har brist på bostäder för just den här målgruppen, till exempel unga vuxna, de har i genomsnitt den här lönen och vi har räknat ut att deras boendekostnad får bli x kronor per månad, vem vill och kan bygga?

Politikerna som konstaterat att de minsann har sett till att det byggts jättemånga bostäder under just deras mandatperiod, men som också tillägger att man fick ärva något som nästan havererat, har också ett ansvar. Redan från politiskt håll kunde man ha funderat både en och två gånger på målgrupper och utformning mer än att bara se till kvantitet. Jag kan inte begripa varför en så stor fråga som bostadsmarknaden är så partipolitiskt laddad, den borde vara ett riksintresse, stå utanför partipolitisk tillhörighet.

Och avslutningsvis så gissar jag att just det här läget faktiskt kan för något gott med sig, att det ur kriser och försämring föds nya tankar och idéer och rent av insikter om hur att göra bättre framöver.

Nästa:
Förra:
Denna artikel är skriven av

Claudia är boendeekonom här på SBAB och bloggar om bostadsfrågor och bostadsmarknaden.

Den finns en kommentar
  1. Alexander Peterson at 00:35

    Tack Claudia, en värdefull artikel i denna tid av spekulationer. Tycke dock att kopplingen till byggpolitikern kändes något irrelevant i sammanhanget. Visst kan man bygga billigare/anpassa byggnade till andra målgrupper är hög/medelhöginkomsttagare men då riskerar man ett nytt miljonprogram samtidigt som man håller på att hantera allt eftersatt underhåll på de befintliga 70-tals kåkarna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

11 − seven =