Hur vill du bo?

Hur vill du bo?

SBAB visar i undersökningen (oktober 2015)  ”Bostaden och läget” att drygt varannan kan tänka sig att bosätta sig längre ut från centrum, för att få mer bostad för pengarna.

I Bostaden och Läget har 1 033 personer fått svara på frågor om bland annat var de kan tänka sig att bo.

54 procent av de medverkande i undersökningen kan tänka sig att bo en bit utanför centrum. För 25 procent spelar det geografiska läget inte någon roll och 22 procent vill bo närmare centrum och kan tänka sig att gå ned i storlek för att ha råd.

Olika åldrar, olika preferenser

66 procent av de mellan 30-39 år väljer i högst utsträckning att bosätta sig längre ut från centrum, följt av åldersgruppen 20-29 år, där 57 procent kan tänka sig det.

Bostäderna blir dyrare ju närmare centrum man kommer, vad stämmer bäst överens på dig?

Med svarsalternativen ”Jag vill bo nära centrum och kan tänka mig att gå ned i storlek för att ha råd att bo där”, ”Jag kan tänka mig att bo längre ut från centrum och få en större bostad (mer bostad för pengarna)” och ”Det spelar ingen roll”

Svaren kan tolkas som att människor i högre utsträckning prioriterar ytan framför det centrala läget, möjligtvis framtvingat av de oftast högre priserna i städers centrala delar.

För var fjärde person spelar läget inte någon roll alls, det speglar ju också att det inte bara är läget utan bostaden du väljer. I denna grupp som svarar att det inte spelar ngn roll finns sannolikt många som bara vill flytta, oavsett läge. Kravlistan för de unga är oftast allra lättast at tillgodose- en bostad. Ju längre i bostadskarriären man kommit desto längre blir kravlistan.

Biltrafiken ger på många orter mycket övrigt att önska och smidiga, pålitliga allmänna kommunikationer är ett efterfrågat attribut för många som letar bostad.

Jag tänker speciellt på en barnfamilj i min närhet som valde att bosätta sig på bra pendlingsavstånd till arbete, genom att bosätta sig 7 mil från centralorten fick de betydligt mer bostad för pengarna, med bibehållet arbete och därmed högre lön i på centralorten.  Det blev ett jättelyft för den lilla familjen. Fram tills dess tågen började krångla. Oberäkneligheten ledde till att flextiden på arbetet fick tänja alla gränser, och mor- och farföräldrarna fick vänja sig vid att hämta barnbarn när föräldrarna inte hann fram i tid, då de stod stilla på rälsen i ett tåg med precis lika frustrerade medresenärer. Det ledde till att den ena i familjen bytte arbetsplats, nu på den mindre orten där de också bodde, och fortfarande bor.

En bostad ställer krav på fungerande infrastruktur, det handlar inte bara om att bo!

 

Hälsningar

 

Claudia

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa:
Förra:
Denna artikel är skriven av

Claudia är boendeekonom här på SBAB och bloggar om bostadsfrågor och bostadsmarknaden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

four − 2 =