Egentligen vill jag inte kalla det för kris, snarare en sättning. Eller ännu hellre kanske ett uppvaknande från ett långt rus. Nu ska en ny verklighet formas, en där de som går in på bostadsmarknaden gör det primärt för att de kan tänka sig att bo i den bostad de köper, tror sig trivas och ha råd med. Och så prioriterar vi ned det där med att köpa för att snabbast maxa vinsten och det andra som kommer av en marknad som man tror ska vara i ständig uppgång.

I dagarna levererade SCB ny statistisk om nyproduktionen, inte förvånande kunde konstateras att 2017 var det fler påbörjade nyproducerade bostäder än på mycket länge, och det på de preliminära sifforna som sannolikt justeras upp.

Om du vill läsa mer kan du göra det här.

Plötslig känns rapporterna om att bostadsprojekt sålde slut på samma dag, eller de där bilderna på människor som tältade för att knipa bästa lägenheten ganska så avlägsna. Är inte det en skruvad marknad om någon, att människor ska fatta sitt livs kanske största privatekonomiska beslut någonsin på ett par dagar, om ens det.

Positiv effekt av det nya läget: Nu får det ta lite längre tid, det känns väl mer rimligt att fatta det där avgörande beslutet efter noga övervägande och kanske med möjligheten att titta på fler bostäder innan man bestämmer sig.

Prisrekord på prisrekord, överallt. Nä, det har man inte läst om så mycket.

Positiv effekt av det nya läget: Människor som levt i övertygelsen att bostadsmarknaden är den enda marknad som inte kan gå ned blir varse att en nedgång kan ske. Även på bostadsmarknaden.

Under flera år rapporterade som så pass litet utbud av bostäder till salu att människor kom i kläm. Det rapporteras nu om ett större utbud, på sina håll rekordstort. Vidare var det vanligt att bostäder såldes innan den allmänna visningen.

Positiv effekt av det nya läget: Nyproduktionen bidrar till att det på många orter finns många bostäder att välja mellan. Köpare behöver inte stressa som tidigare då det också blivit ett större utbud på begagnatmarknaden (kopplat till att förmedlingstiderna blivit längre är i alla fall det upplevda utbudet större). Att jämföra bostäder med varandra för att till sist hitta den rätta är bara bra. Med få affärer som görs upp innan den allmänna visningen får även de utan vassa armbågar och snabbhet möjlighet att se bostaden.

Så ja, det kan komma positiva effekter av det som nu sker på bostadsmarknaden i Sverige. I den ständiga uppåtgående marknaden behöver man inte vara eftertänksam, så verkar vi ha levt. Och om bostadsbristen ska minskas bara med fokus på nyproduktion så har vi en hel del att lära av nuvarande situation. Man kanske  från politiskt håll skulle ha funderat på hur att bättre nyttja det befintliga beståndet, tillsammans med nyproduktionen. Det finns mycket yta att nyttja i det som redan finns, där kan man göra mycket mer för att främja uthyrningsgraden.

Det borde ligga i kommunens intresse att tänka längre, vi har identifierat en viss målgrupp, det är brist på bostäder för just den gruppen och betalningsmöjligheten hos dem är X kronor i månaden. Det hade minskat det som skett på många orter, man gillar de nyproducerade bostäderna men få har råd. Den uträkningen borde ha gått att göra, i ett tidigt skede.

Sen drömmer jag om ett politiskt mod, att någon törs göra bostadspolitiken till ett fokusområde i valtider, och sluta ängslas över att eventuella väljare ska svika – jag lovar, alla känner någon som känner någon som drabbas av den dåligt fungerande bostadsmarknaden. Och när den där modiga politikern hade slut på idéer kunde vederbörande höra av sig till mig.

Claudia Wörmann, Boendeekonom